and when the direction change .

Klockan 15.57 kom mamma hem till oss igår.. fyfan, jag kan inte riktigt beskriva känslan jag fick när jag såg henne, men det var ingen glädje, det kan jag lova. Jag ville inte öppna dörren så jag sprang upp och sa till Marcus att öppna men han sket totalt i det så jag fick öppna i alla fall..

- Hej, kom in.
- Hej, hur är det? sa hon med ett snett leende för att få min bekräftelse att hon med skulle klara detta.

- Joda, allt är bra, det rullar väl på som det ska.

Sen gick jag bara där ifrån. Hon gick in och pappa sa.

- Slå dig ner. Och så log han mot mig.

Det hela började med kallprat till max, hur går det i skolan, hörde att du har jätte bra betyg osv. sen blev det lite kallprat om de andra. Efter ca en halvtimme sa pappa, någon som jag inte minns riktigt, men någon i stil med, detta skulle vi ha gjort för länge sen och sen börjades de spända diskussionerna om mycket av det som hänt. Det börjades med Alex student, om bilden och lite sånt, men det blev ingen skrik av någon och alla satt kvar tills vi var klara, det kändes verkligen skit bra! Man fick veta att Johan och Marcus har ljugit satan för oss om vad mamma egentligen gjort och sagt och det har fått mig och pappa att hata henne mer, men igår fick vi veta en stor del av sanningen. Men diskussionerna fortsatta om varför hon skitit i mig och det var för att hon tagit åt sig det jag sa att jag aldrig ville se henne och att bara titta på henne gjorde att jag mådde dåligt. ( så snäll var jag visst. ) hon ville inte tränga sig på när jag bett henne skita i det. och det kan jag förstå men det vi sen förklarade att även om jag säger att jag inte vill så skulle hon ha kämpat, och det förstod hon såklart, och hennes ångest syntes extremt mycket.

Vi pratade lite om misshandeln och när hon inte frågat hur jag mådda osv och hon försökte nog förklara lite först men hejda sig och sa att hon visste det och så såg man hur det tog på henne att säga det. Hon hade verkligen samlat mod till att träffa oss och det kändes hon har kommit till insikt över mycket och jag är så jävla glad för det.

Det hela sluta med att jag och mamma bestämde att vi skulle ta en fika ihop på fredag så att hon och jag får prata om våra problem. Sen sa pappa till henne att han är villig att börja om, han kommer aldrig förlåta det hon gjort, men han är villig att göra detta får oss ”barns” skull och sen sa jag detsamma, jag är med villig att ge det en chans att börja om men att inte jag i heller kommer förlåta, men jag kan se över det och lämna det bakom mig.

 

Jag vet att det inte är så många som läser detta men jag lovar er som gör det; ni ska bara veta hur jävla skönt det är att känns dig älskad igen.

 

Efter vårt ”möte” följde jag mamma hem med Marcus och sen gick jag till världens bästa Amanda och sov där. Ville verkligen inte vara hemma igår och självklart stället min bästa vän upp för mig och lät mig sova där :’)!!! Jag älskar dig vännen och du är fan guld värd!


Kommentarer
Postat av: amanda

Jag har inte varit i din situation (som du vet) men jag kan ändå tänka mig att det känns helt otroligt att känna så igen! <3

Jag älskar dig med och du är värd minst lika mycket <3!

2009-10-22 @ 08:31:58
URL: http://nichtohnedich.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0