eemohlsson

var hos philips morfar idag och jag förstår inte hur något kan göra så fruktansvärt ont! hans morfar fixade med allting, precis som min älskade farmor gjorde, och varje gång han reste sig ur stolen för att göra något för någon annan kändes det som om någon slog mig i magen och jag ville bara skrika ut min smärta! jag var arg och ledsen på samma gång, men leendet satt som klistrat på mina läppar, kunde ju inte förstöra för de andra.
han var som en kopia av min farmor till sättet och det gjorde så sjukt ont att veta att jag kommer aldrig uppleva det igen. jag kommer aldrig känna den ompysslingen på det sättet och hon kommer verkligen aldrig, aldrig säga; nej men sitt ner, jag gör det.
Det gör så jävla ont!
missförstå mig rätt, för farmor jag är så sjukt glad för din skull, för du får äntligen vara med din livs kärlek igen, din andra halva, men varför var du tvungen till att lämna oss, och varför måste det göra så jälva ont när jag VET att du är lyckligast nu?
jag kommer alltid älska dig Ella Agnes Gudrun Ohlsson, du är och kommer alltid förbli den människan vars fotspår jag följer, jag vill komma så nära jag kan att bli en så bra människa som du var, jag vet att jag aldrig kommer bli så bra som du, det kommer ingen, men jag ska försöka, jag ska göra mitt bästa! <3